Att vara ytterst noga vid limapplicering, att inte förskjuta delarna vid sammanläggning, att suga upp överskottslim eller att mekaniskt bearbeta bort limöverskottet är förmodligen metoder som du redan provat. Ett sätt att applicera lim är screentryckning. Genom val av duk och mönster kan man applicera att tämligen exakt mönster av den limmängd som är lämplig. Detta kräver naturligtvis användande av lim som inte stelnar för fort; annars blir duken förstörd. Ett annat sätt kan vara att sammanfoga detaljerna utan lim. Man låter sedan limmet sugas in i fogen kapillärt. Detta kräver ett lågvisköst lim. Lim i folieform kan kanske vara lösningen. De vanligaste varianterna på dessa lim är dubbelhäftande tejp och härdlimfilm. Dessa båda limtyper kan ses som ytterligheterna, när det gäller limfogens förmåga att ta last. Även ur produktionssynvinkel är de ytterligheter. Den dubbelhäftande tejpen "sätter man bara på plats" vid rumstemperatur. Härdlimfilmen, som har den största tillämpningen inom flygindustrin, kräver både värme (lägst 125oC) och tid (minst 30 minuter). Dubbelhäftande tejp kanske ger tillräcklig hållfasthet. Dessa finns i tjocklekar från 0,05 till flera millimeter och består helt igenom av limämne. Dessa kan konfektioneras i rätt form före montering. Ger dubbelhäftande tejp för liten hållfasthet hos limfogen, så kan man välja ett annat lim i samma form, som inte kräver härdning lika länge, eller vid lika hög temperatur som de limfilmer som användes inom flygindustrin. Dessa lim är vanlige baserade på nitril/fenol och en ljusgul till mörkbrun färg. Beroende av hur stor hållfasthet, och vilken värmebeständighet, man begär av limfogen, kan man värma limmet olika länge och till olika hög temperatur. Aktiveringstemperatrurer från +80 till + 180oC tillämpas, i tider från 30 sekunder till flera timmar. Vid kort uppvärmning har limmet en rent termoplastisk funktion. Vid längre tids värmning och vid högre temperatur sker en härdning av limmet. Det enklaste sättet att arbeta, kan vara att placera limfolien i fogen och värma utifrån med ett strykjärn (eller varmpress) under några sekunder . Metoden användes bl a för att fixera textilband vid omklädning av möbler. Samma lim kan också användas i mer krävande sammanhang. De användes t ex till att limma bromsbelägg på fordon. Då värmer man under en längre tid vid högre temperatur. Limtypen är bl a använd för limning av svavelsyraetsade gummilister mot rostfri stålplåt och etsad teflon mot stål. Dessa limfilmer förekommer i olika tjocklekar (0.06 - 0,28 mm) och rinner inte alls under uppvärmning. Genom att konfektionera foliebitar, något mindre än fogytan och därefter värma konstruktionen till nödvändig temperatur, har man kanske löst problemet...