Vi träffar Björn Langbeck på institutionen för Industriell Produktion, som ligger inom en del av högskolans utbredda område som kallas Brasilia. Namnet har man lånat av en annan avlägsen storhet – den brasilianska huvudstaden. – Här har jag arbetat sedan jag började på Swerea IVF 1990, berättar han. – Jag har alltid tyckt att montering varit spännande, eftersom det är ett outforskat område som inrymmer mycket teknikutveckling. Björn Langbeck och hans kolleger inom Swerea IVF sitter inte i något akademiskt glastorn och tar fram sina lösningar. Man har en aktiv konsultverksamhet där uppdragsgivarna ofta är små och medelstora tillverkningsföretag. Men det första exemplet på samarbete han nämner berör Ericsson – och ABB – och härstammar från 1998. – Ett av våra konkreta förslag var att utveckla det standardiserade monteringssystem som fanns hos Ericsson i Kumla, säger han. Ericsson tog kontakt med ABB för att gemensamt ta fram en ny typ av robotcell, som man kallade Tuff-cellen (The Ultimate Flexible Factory), men så kom krisen inom IT och det rann ut i sanden. Det var väldigt tråkigt, eftersom det var ett mycket bra system som kunde fått en bred tillämpning. Tuff-cell i labbet Tuff-cellen kan tills vidare bara beskådas på några få ställen, bland annat i det produktionstekniska labbet på KTH. Men Björn Langbeck strävar vidare för att öka medvetenheten om vilka möjligheter den svenska tillverkningsindustrin har att öka sin produktivitet. – Många har en effektivitet i monteringen som ligger runt 35–45 procent, säger han. Och då är ändå raster och personlig tid borträknad. Det innebär att de anställda är direkt produktiva 35–45 minuter av 100, resten av tiden går åt till att leta verktyg, hämta material och andra icke värdeskapande aktiviteter. Lösningen stavas lean produktion – Toyotas numera världsberömda produktionssystem. – Det "lean" handlar om är att reducera slöserier, eftersom slöserier leder till sämre lönsamhet, förklarar Björn Langbeck. – Om vi gör saker som inte kunden betalar för, får vi betala dem själva. – Toyota har skapat ett system som letar rätt på slöserierna, hittar dem och eliminerar dem, fortsätter han. Det finns många verktyg i lean-lådan, men grundprincipen är klar; gör det som behöver göras, inte en massa annat runt omkring. Björn Langbeck medger samtidigt att lean produktion är ett system som är särskilt inriktat på stora företag med serieproduktion, enstyckstillverkning och taktade flöden. – De mindre företagen har i många fall inte den typen av produktion och då blir det mycket svårare, säger han. Jag har själv arbetat med ett företag som hade cirka 1 000 artikelnummer som kunderna kunde beställa. Och 250 av dem levererades frekvent, det vill säga några gånger per år. – Det blir en oerhört blandad tillverkning och svårt att bygga upp en linje för den ena eller andra typen av produkter. Mitt vanligaste råd är i stället att minska partierna, eftersom stora partier leder till en låsning i produktionen och då kan man få problem att klara leveranserna till nästa kund. Det är alltid mindre bråttom med den sista biten i ett pågående parti, än med den första i nästa. Att företagen ändå väljer att producera alldeles för långa serier av samma produkt ser Björn Langbeck som en effekt av att man låter lura sig av sina egna ekonomiska system. – När man producerar på spekulation hamnar resultatet på lagret, men i de ekonomiska uppföljningssystemen räknas det producerade som resultat och lönsamhet. Problemet är bara att man tillverkat något som ingen vill ha. Som ett exempel från den egna konsultverksamheten nämner Björn Langbeck ett mindre stålverk som alltid producerade minst nio ton av en stålkvalitet, oavsett hur många ton kunden beställt. – I mitt exempel producerade man 54 ton till sex olika kunder som sammanlagt beställt bara 13,5 ton. Om vi antar att alla produkterna tar lika lång tid att tillverka, hade man direkt nytta av en fjärdedel av sitt arbete, resten var överproduktion. Ingen kunde ju veta om det skulle komma fler beställningar av just den produkten. – Nu säger någon att det inte spelar så stor roll, eftersom en maskin som går inte kostar pengar. Det är när den står stilla som den blir olönsam. Men det är ett felaktigt synsätt, vi förlorar inte pengar när en maskin står stilla, utan endast om den står stilla när den borde gå. En unik möjlighet Björn Langbeck har besökt över 40 fabriker som Swerea IVF-konsult. Och receptet för en effektivare produktion är oftast lean produktion. – När man frigör de resurser som kan finnas i en verkstad är det inte ovanligt med 40–50 procents kapacitetshöjning, säger han. Och de mindre företagen har en unik möjlighet till förändring genom sina korta beslutsvägar. Det största hindret är dock inte sällan en ledning som "inte riktigt vågar". – Man är orolig för vad som ska hända om man ändrar i produktionen för mycket och går från kända problem som man kan hantera till okända vars effekter man inte kan överblicka. Mitt råd brukar vara att ta det i små steg och se hur det fungerar. Då finns det alltid en möjlighet att backa tillbaka om man tar ett felaktigt steg. – Det är också lättast att göra förändringar i ett företag som går bra och tjänar pengar. Då kan vi pröva oss fram och låta det ta sin tid. Effekten på resultaträkningen kan också dröja ett tag, men när den väl kommer går det fort. Kommer det något efter lean? Den retoriska frågan ställde Björn Langbeck själv i en tidningskrönika. Och svaret han gav var: automation. – Om vi tar ett närliggande land som Polen så är lönerna fortfarande tre gånger så höga i Sverige. Det innebär att även om vi ökar vår produktivitet med 30 procent, så är det fortfarande lönemässigt dubbelt så dyrt att tillverka en produkt i Sverige. Vi måste alltså göra något mer, det vill säga automatisera. – Det här är inget nytt, utan något som vi jobbat med sedan början av 80-talet då japanidéerna började slå igenom, fortsätter han. Redan då insåg vi att vi måste bli mer flexibla, köra små partier och automatisera i slutmonteringen. Resultatet blev ett forskningsprogram ,"Flexibel automatisk montering", som pågick mellan 1984 och 1998. – Jag var byggledare för det tredje robotiserade monteringssystemet där lean produktion var ursprunget till automationsdelen, säger Björn Langbeck. Och redan från början stod det klart att produkterna också måste anpassas för automation, och det var de inte på 1980-talet. Den största utvecklingen har dock skett på styrsystemsidan. – I början var kommunikationen krånglig och dyr och datorerna instabila. Men i dag har vi avancerade och pålitliga system för informationshanteringen och helt andra förutsättningar att lösa automationsfrågorna. Björn Langbeck ser ingen gräns neråt i storlek när det kan bli intressant för ett företag att satsa på automation. – Även om man bara är fem-sex anställda och tillverkar två produkter åt en speciell kund är det ofta lönsamt att skaffa en robotcell för att till exempel svetsa ihop delarna i produkterna. Förutom en ökad effektivitet får man ju en bättre arbetsmiljö för de anställda, utan tunga lyft och med färre monotona arbetsuppgifter. – Man kan också tänka sig ett litet företag som växer, där det kan vara naturligt att köpa in en robot och automatisera något moment. Det kostar nämligen att nyanställa. Automationen leder alltså till att företagen klarar sig med färre anställda, vilket borde leda till en klassisk motsättning med facket. – Men så är det inte alls idag, säger Björn Langbeck. Med några få undantag är IF Metall oerhört lätt att ha att göra med på det här området. Man har ju levt med verkstadsindustrin i alla tider och sett konkurrensen. Och man inser att utan rationaliseringar dör företagen och då finns det inga jobb alls kvar. – Därmed inte sagt att facket är okritiskt till allt. När "lean-tåget" går uppmanar man sina medlemmar att inte sätta sig på tvären, men samtidigt bevaka sina intressen. Det finns ju alltid en risk att det går fel. Björn Langbeck ser en enorm potential för en ökad automation hos de svenska verkstadsföretagen. – Just nu diskuterar jag med ett företag som håller på med laserskärning, säger han. I dag plockar man de skurna plåtarna för hand och lägger på pallar. Det är ju ett typiskt jobb som borde utföras av en robot. Det skulle spara ryggar och minska risken för skärskador. Sverige hade länge en framgångsrik forskning inom automationsområdet, som dessvärre gick i stå under den ekonomiska krisen på 90-talet. – Men nu är vi på banan igen och arbetar bland annat med något vi kallar "rightomation". Med det vill vi hjälpa industrin att välja rätt automationslösningar. Det finns något i produktionsfrågor som tar fram entusiasten hos både forskare och "folk på golvet". Och Björn Langbeck är inget undantag, antingen han talar om automation, lean produktion, seriella flöden eller nya tidsstudiemetoder. Och att åtgärder behövs för att göra svenska verkstadsföretag mer konkurrenskraftiga är han övertygad om. I ett föredrag på Tekniska Mässan förra året såg han en stor risk i att Sverige halkat efter de ledande industrinationerna och bara hade en genomsnittlig produktivitet på 40–50 procent. – Det är en siffra jag fortfarande står för, säger Björn Langbeck. Björn Langbeck föddes för 45 år sedan i Stockholm, närmare bestämt på Gärdet där han fortfarande bor "på gångavstånd till jobbet…" Han är gift med Karin, som är projektadministratör på FMV, och de har en fyraårig son. Det stora fritidsintresset är motorbåtar, där han också tävlingskör med framgång. Har hittills erövrat ett VM-silver, ett SM-silver och två SM-brons. Han återfinns ofta i utbildningssituationer, både i jobbet, där han lär ut lean production, och på fritiden där han har ett företag som utbildar i motorbåtskörning. Ett annat intresse är historia och han har just avverkat alla banden i Herman Lindqvists Historien om Sverige samt en doktorsavhandling i bokform om Ådalen 1931. När han sätter sig till bords får det gärna ligga en fiskrätt på tallriken.