För några år sedan följdes varje ny version av en cadprogramvara av ett glödande pressmeddelande om hur många hundra nya möjligheter den nya versionen hade – och hur många procent snabbar den var än förra årets version. Naturligtvis var minst hälften av uppdateringarna fixade fel och buggar, och topphastigheterna krävde arbetsstationer som man kunde animera en hel långfilm på. Men, branschen stod på sig. Tekniken skulle kvantifieras och säljas med siffror. Sedan blev den viktigaste siffran hur många komponenter man kunde sätta ihop i samma konstruktion – utan att man tappade hastighet. Återigen siffror för pressen. Idag är det ett helt annat ljud i skällan. Det handlar knappast ens längre om att sälja övergången från 2d till 3d, utan enligt pressreleaserna handlar det om att använda teknikens allt mer avancerade möjligheter att visualisera för att kommunicera och presentera. Det talas inte om hur många delar man kan sätta ihop, utan om hur man kan lyfta ut och belysa en särskild del i en konstruktion. Allt för att göra sambanden klarare för den som inte är involverad i hela processen. Att kunna exportera en 3d-konstruktion till olika format som är läsbara för alla, och importera i andra 3d-cadprogram är en självklarthet, likaså att konstruktionen skall se ut som ett foto direkt. På Solidworks world 2007 i New Orleans bjöd man upp användarna på scen för att berätta om hur man genom att använda 3d-design kunde utveckla snabbare, övertyga köpare och visualisera innovativa lösningar. Lösningen är att dela ut precis rätt information till till exempel underleverantörer och prototyptillverkare, något som underlättas av nya verktyg för bland annat versionskontroll och dokumentsäkerhet. Solidworks satsar också mycket på animation och presentation, och testar möjligheten att kunna visa konstruktioner i en avancerad animerad miljö på nätet, för att göra animationstekniken tillgänglig för alla, inte bara solidworksanvändare. Konkurrenten Autodesk presenterade i London sina produkter för industri och tillverkning med en användare från bilsporten som talar om hur man ständigt uppdaterar konstruktionen på en racingbil. Många högt specialiserade komponenter tillverkas för varje lopp, och specifikationerna beror till exempel på omständigheterna på platsen loppet går på, förarens körstil och så vidare. Här krävs enkel integration med PLM-system för att följa upp produkterna. Ett annat kritiskt användningsområde för PLM-integration är underhållet. På en racingbil byts alla delar i bilen flera gånger under säsongen, men med mycket olika mellanrum: För mycket underhåll är dyrt, men ett försenat byte som leder till haveri kan vara dödligt. PLM är alltså en allt viktigare del av konstruktions- och designarbetet. Det har länge funnits partners som erbjudit lösningar man kan lägga till sitt cad-program, men nu är det tätare integration som gäller, precis som det var för analysverktygen för några år sedan. Här kan man också spekulera i att några strukturaffärer kan vara på gång. En start är Siemens köp av UGS, som länge varit starkt inom PLM. Bakom affären ligger tankar om starkare integration av automation och produktion i konstruktionsprocessen. Ett annat tydligt tema för cad-världen är utbildning. Företagen tävlar om vem som lyckats få in flest licenser på universitet och högskolor, och programvarorna har idag blivit så intuitiva att det är grundskolan som är nästa våg för indoktrineringen. Det finns lekprogram för de allra minsta, men tyngdpunktern ligger på att använda de ”riktiga” programvarorna på ett kreativt sätt för att låta bearbeta frågor inom matte och naturvetenskap, och ge lärare möjligheten att inspireras. Till exempel genom bloggar på nätet där lärare delar med sig av sina erfarenheter.