Det intressanta med undersökningen är att man dokumenterar att dessa kommuner har ungefär samma etniska sammansättning som problemtyngda storstadsområden som Malmö, men ett helt annat utseende när det gäller nästan allt annat. Arbetslösheten är mycket låg, bland invandrare likaväl som bland lokalfödda, liksom ohälsotalen. Detta sammanvägt ger den höga rankingen. När den tredje sjuklöneveckan skulle finansieras av arbetsgivarna reagerade företagarna i gnosjöregionen starkt, så starkt att det nästan blev en motreaktion och man i omvärlden såg dessa företagare som lite gnälliga kapitalister. Men det var kanske inte så konstigt. Dessa företagare lever och verkar ju i en region där det inte är jobben som orsakar ohälsan. Snarare är det så att det i deras region är folk friskare - på grund av att man är arbetsammare än på andra ställen. Att många blir förvånade över resultatet av artikeln i Fokus väcker många frågeställningar om hur man i Sverige ser på arbete, särskilt industriarbete, och företagande i allmänhet. Och även om hur man ser på invandring, och arbetskraftsinvandring i synnerhet. En diskussion värd att föra, men som förmodligen aldrig kommer igång innan sommaren, och som sedan glöms bort. Kanske får man ibland nöja sig med att det för en gångs skull fanns plats i media för industriföretagen som en positiv samhällskraft, och naturligtvis gratulera Gnosjöregionen till topplaceringen.