Nya varvet ligger i älvmynningen strax före Älvsborgsbron i Göteborg. Här håller bröderna Lundh till och syr och designar segel till båtägare och varv runtom i Sverige. Alldeles innanför dörren sitter ett tydligt anslag i golvet, ta av dig skorna. På det stora plana golvet där segelduken hanteras vill man inte ha någon smuts eller partiklar. I strumplästen kliver jag fram till Peter Lundhs arbetsplats. På datorn visar han hur man kan slå in vilken båttyp som ska ha segel och få upp en prislista. - Du ser att ordet carbon dyker upp en bit ner i prislistan, säger han. Det är fortfarande så att de flesta inte behöver kolfiber i sina segel, men det blir allt vanligare. Framförallt har segelmakarna utvecklat och lärt sig hantera materialet. - Kolfibern är en lurig fiber, eftersom den kan gå av, säger Peter och plockar fram en bit duk med gula och svarta trådar i. De gula trådarna kallar Peter för Aramid och de består av kevlar. Aramiden hjälper kolfibertrådarna att klara att seglet viks utan att de spröda fibrerna knäcks. Likaså förstärker man delar av seglet som riskerar att nötas mot delar av båten med Aramid. - Skörheten hos kolet är ju en nackdel, säger Peter. För att ge ett exempel visar Peter hur lattorna, en slags förstärkningar som framförallt används i seglets bakre kanter, tidigare gjordes med stålskarvade rör där man kunde variera mellan glasfiber och kolfiber. En lösning som gjorde att om seglen fick fladdra för mycket i vinden, viket är förödande för livslängden, kunde helt enkelt kolfibern gå av i sitt fäste. Nu har man istället valt att kombinera kolfibern med glas och lägger de parallellt vilket tar bort den känsliga skarven. - Kolfiber är lätt och stum, men vi har lärt oss att inte lita på den. På det stora tillskärningsbordet visar Peter andra sätt att förstärka svagheterna med kolfibern. En sådan lösning är att lägga en mycket tunn duk, en så kallad taffeta, av en slittålig dacronväv på till exempel en känslig men stark mylarduk. Det handlar hela tiden om att kompensera bristerna hos de exklusiva fibrerna med nya lösningar. - Det är ingen autostrada det här med kolfiber, säger Peter. Traditionellt sys ett segel av bitar av segelduk där man egentligen bara kan styra tjockleken på väven genom att välja olika bitar som man syr ihop. Ett kolfibersegel däremot görs på ett helt annat sätt, det seglet ritas upp i datorn och man är helt fri att lägga fiber och förstärkningar var som helst och i önskvärda riktningar. Metoden kallas att formbaka seglet och kräver att seglet när det väl designats i datorn tillverkas på fabrik. Ett normalstort segel delas upp i fyra delar som sedan svetsas eller sys ihop hos segelmakaren. Den stora fördelen är att seglet inte behöver bli en kompromiss, man kan få exakt rätt fibrer på rätt ställe. - Förr använde man ibland tjockare trådar men då fick man nästan som åderbråck i seglet, idag använder jag mer små och spretiga fibrer, säger Peter och gestikulerar med händerna för att visa hur krafterna i seglet sprids över segelduken. Formbakade segel med kolfiber kan göras betydligt lättare än med traditionella dukar, vilket framförallt gör båten snabbare eftersom riggen inte behöver bära onödiga kilon. Men det finns andra fördelar. - Jag kommer ihåg när jag låg på den danska ön Anholt och det kom in ett äldre par i 80-års åldern. De vek ihop sina lätta kolfibersegel, för dom handlade det om att kunna hantera grejerna. Enligt Peter är kolfiber i segel fortfarande i sin linda för vanliga seglare utanför kappseglingsbanorna, men det håller på att etablera sig. Och det handlar inte bara om materialets egenskaper. - Många köper nya båtar och dom ser alla likadana ut, då kanske man vill ha en segelduk som gör att båten sticker ut litegrann. Det kommer alltid att handla om en blandning av egenskaper och intryck tror Peter Lundh som måste återgå till jobbet, snart är det semester och många segel ska ut och luftas.