Helt utan ekonomiskt stöd från myndigheter har det norsk-tyska företaget Smartkraft AS utvecklat ett patentsökt mikrokraftverk som helt enkelt läggs ner på botten i strömmande vattendrag. Sen kan man glömma bort det sex meter långa och en meter tjocka röret. Det varken syns eller hörs, men alstrar grön energi tillräckligt för att försörja fem villafastigheter. Röret är helt öppet i båda ändar för att vattnet skall kunna strömma obehindrat igenom. I mitten finns en längsgående axel och på den sitter ett antal blad i spiralform som relativt sakta (med 200-300 r/min) drivs runt av vattnet och alstrar uppemot 50 kW eleffekt under optimala förhållanden, beroende på vattenhastighet och mängd. Till skillnad mot traditionella vattenturbiner krävs alltså ingen stor fallhöjd på vattnet. Det räcker med det strömmande vattnet. - Miljöfördelarna med vårt kraftverk är enormt stora. Det lämnar inga avgaser som ett dieselkraftverk, det hörs och syns inte när det är på plats, något som underlättar tillståndsgivandet och det utnyttjar helt förnybar naturenergi, säger Knut Nilssen på Smartkraft AS i Norge som är den som konstruerat kraftverket. - Vi tror att vi kommer att hitta den största marknaden bland företag och kommuner som redan producerar el. Där skulle vårt kraftverk kunna vara ett komplement. Man kan naturligtvis både koppla ihop flera rör eller lägga hur många som helst bredvid varandra för att höja produktionen. - Men vi tror också att det kommer att hitta ut på den privata energimarknaden. Pris- och kapacitetsmässigt kommer det att väl kunna mäta sig med exempelvis solpaneler, mindre vindkraftverk, värmeväxlare, bergvärmeanläggningar och alla andra energikällor som redan finns. I många fall blir det till och med betydligt billigare, men viktigast av allt; det är miljövänligt, det sköter sig själv och varken syns eller hörs, fortsätter Nilssen. Knut Nilssen har använt Solid Works när han konstruerat mikrokraftverket. Hela konstruktionsprocessen samt att bygga en prototyp och att testa den har klarats av på fyra, fem månader, en rekordkort tid för en så avancerad produkt. - Jag måste säga att jag haft ovärderlig hjälp av cadprogrammet. I stället för att prova oss fram med prototyper har vi kunna testa funktionen digitalt långt innan något byggts. Ett bra exempel är hur det gjutna fästet mellan bladen och axeln skulle utformas på bästa sätt. Vi kunde prova olika lösningar innan vi tillverkade den slutliga gjutformen. Det gjorde att vi kom rätt på första försöket, och eftersom en sådan gjutform kostar ungefär detsamma som en programlicens kan man säga att vi tjänade in investeringskostnaden bara på detta, säger Knut Nilssen. Han har även använt sig av visualiseringsmöjligheterna i programmet. - Tack vare näst intill fotorealistiska bilder av 3D-modellen har det varit enkelt för våra presumtiva kunder att ta till sig våra förslag och fatta snabba beslut, något som givetvis också bidragit till den korta konstruktionstiden. Ofta har vi i den kommunikationen använt programdelen e-drawings som komprimerar filerna till en storlek som kan mejlas, utan att någon viktig information försvinner eller förvrängs, avslutar Knut Nilssen. Just nu pågår fortsatta tester på en laboratoriemodell i skala 1:5. Det man vill testa är hur många blad som är optimalt för att de inte ska ”skymma” varandra och vilka vinklar på bladen som ger den högsta effekten. Man räknar med att kraftverket kan vara kommersiellt tillgängligt sommaren 2008.