23948sdkhjf

Resultatspridning vid limning med smältlim

Vi använder smältlim för montering av många olika detaljer. Det går snabbt och ger bra utfyllnad av fogen. Problemet är det att vi får så ojämn kvalitet på limfogen. Ibland sitter det mycket bra— och ibland inte alls— fast vi limmar mot samma material och tycker oss göra likadant. Vad är felet?

Utgår vi från, att det inte handlar om föroreningar på fogytorna och att ni valt ett lim som är lämpligt för konstruktionen och materialet (vilket det rimligen borde vara, eftersom det blir bra ibland), så återstår smältlimmens speciella funktionssätt. Det kan förefalla enkelt att använda smältlim - och det är det ju, men... Man måste förstå hur ett lim fungerar för att kunna undvika fallgroparna. Alla lim måste vara flytande, för att komma i kontakt med ytorna som man vill limma. Ytorna - oberoende av hur släta de ser ut - är, sett i ett mikroskåp, mycket ojämna. Ju högre viskositet limmet har, desto längre tid tar det för limmet att rinna ner i detta "ojämna alplandskap". Smältlim är inte direkt lättflytande och de stelnar fort. Små variationer av temperatur och tid kan lätt påverka limningsresultatet. - Risken är att det ibland tar något längre tid innan bitarna kommer ihop. - Har man applicerat en mindre limmängd, så kommer den att kallna snabbare. - Detaljerna kan vara något kallare än vanligt. - Limmet kan vara något mindre varmt (några grader kan vara avgörande). - Limmet kan kylas ned snabbare på olika material. Tiden som limmet är flytande har en avgörande betydelse för om det skall bli en hygglig limfog eller ej. Kanske leds värmen bort från limmet redan vid kontakt med "alplandskapets toppar". Ett smältlim kan aldrig ge helt fyllda ytprofiler. (Det kan knappast något lim.) Håller man ögonen på temperatur hos lim och material - och på tiden mellan limapplicering och sammanläggning, så bör man kunna hålla resultatspridningen nere. Kan man förvärma materialet som skall limmas något, så upplever man oftast en betydlig kvalitetsförbättring. Något eller några 10-tal grader hjälper ofta. Ett annat sätt - även om det inte alltid är så populärt - är att prima ytan före limning. Det gäller speciellt vid limning av metaller. Man väter då ytprofilen med en tunnflytande primer och får ett ytmaterial, som lättare "flyter ihop med limmet". Ett annat sätt, att radikalt förbättra resultatet, är att gå över till härdande smältlim. Dessa är visserligen dyrare, men fördelarna väger troligen upp kostnaden. De härdande smältlimmen appliceras vid en betydligt lägre temperatur (cirka 100oC). Det får till innebörd att de inte kyls av lika snabbt, eller rättare sagt: De behöver inte vara lika varma för att vara flytande. Det finns härdande smältlim som har en öppentid på flera minuter. De härdande smältlimmen innehåller också komponenter, som efter stelning, också kan reagera med det limmade materialet. På detta sätt får man mycket energirikare bindningar och mer beständiga fogar.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.063