De kolnitrider hon tillverkat och testat är både hårda och elastiska och fungerar dessutom väl ihop med benvävnad och mjukvävnad. Däremot är de mindre lämpade i direkt kontakt med blod. - Ett optimalt biomaterial ska samverka med kroppen och därmed inte aktivera vare sig koagulation eller immunförsvar. Detta är i praktiken omöjligt men man strävar efter att materialet ska ge så små negativa reaktioner som möjligt för att inte stötas bort, säger Torun Berlind. Materialen har byggts upp genom ytbeläggning i vakuum, där ett tunt lager appliceras på en kiselyta. I labbförsök har man sedan undersökt hur de samspelar med proteinerna i blodplasma. Kol är en viktig komponent i många vardagliga material och är samtidigt en av de viktigaste byggstenarna i levande organismer. Det är en av tankarna bakom möjligheten att använda kolbaserade material i människokroppen. Men mycket spelar in i interaktionen mellan levande vävnad och ett främmande material. Ytans struktur, laddning och energi har stor betydelse men också vilka kemiska grupper som sitter på ytan. Kolnitrider används redan idag för att skapa stryktåliga ytor i bland annat hårddiskar, kullager och elektroniska komponenter. http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:227672