Hårda eller mjuka lim?
Här gäller frågan: Varför är "starka" lim ofta svagare än mjuka lim? Men Åke Dolk genmäler: Det finns inga starka lim! Möjligen finns det starka limfogar... Det är i den specifika fogen och för den specifika användningen det avgörs om limvalet är det rätta.
Det ovanstående är troligen förklaringen till att starka lim ibland håller sämre än mjuka.
En käpphäst
En av "limspaltens käpphästar" är: "Välj aldrig styvare lim än nöden kräver!" Den naturliga följdfrågan blir naturligtvis då: "Vad kräver nöden?"
Både elastiska och plastiska lim får som regel sämre kemikalie- och värmebeständighet, jämfört med de hårdare varianterna av samma limtyp.
Lämpligen väljer man ett elastiskt lim när man har limfogar med stora spänningskoncentrationer, t ex fläk- och klyvpåkända fogar. "Elastiska lim" finner man många. Limtillverkarna har troligen insett att brottet i limfogen, praktiskt taget alltid, börjar i dess kant. Därför har man ibland modifierat limmen, så att de sprider lasterna bättre. Denna modifiering resulterar inte alltid i ett elastiskt lim. Inte alltför sällan har man istället åstadkommit ett mjukgjort, plastiskt lim. (Jämför "gummi" och "modellera".)
När man börjar intressera sig för dessa lim, så är det också klokt att fundera över vid vilka temperaturer, som man vill ha ett "elastiskt" lim. Dessvärre är det så, att många av dessa lim blir mycket hårdare vid minustemperaturer.
Det finns inte många limtyper, som är att betrakta som elastiska i kyla.
Det finns s k "elastiska epoxilim", med brottförlängning på upp till 120%, men vid minus 20 grader C är de dock tämligen hårda. Tyvärr får många av dessa lim också låg värmehållfasthet.
Gummielastiska
De enda limtyper, som man med fog kan kalla "gummielastiska", vid låga minustemperaturer är polyuretanelastomerer, MS-polymerer och silikonlim.
Polyuretanelastomererna användes bl a för limning av bilglas. Dessa lim förekommer både i 1- och 2-komponent form. Det finns 1-komponentlim som härdar av fukt och sådana som kan härdas i värme (minst 70 grader C).
Polyuretanelastomerer i 2-komponent form är relativt snabbhärdande. De är som regel alltid svarta till färgen.
MS-polymererna förekommer båda som 1- och 2-komponentvarianter. I princip är det samma lim. Genom att blanda in en komponent som innehåller vatten i 1-komponentlimmet har man gjort härdningen oberoende av fukt från omgivningen.
Silikon av 1-komponent typ härdar i kontakt med fukt (relativt långsamt). Numera finns det också ett relativt stort utbud av rumstemperaturhärdande, 2-komponent silikonlim. Flera av dessa är också lämpliga för termoplaster.
Alla de riktigt elastiska limmen har förhållandevis hög viskositet.
I sammanhanget ska man troligen inte glömma bort de dubbelhäftande tejperna. Tejplim är att betrakta som synnerligen trögflytande vätskor. De tillåter aldrig att några spänningstoppar byggs upp. För dubbelhäftande tejper kan man påstå att belastningen blir absolut jämnt fördelad över hela ytan. (En tejp sitter dessutom allt bättre, eftersom den kryper allt längre in i materialets ytprofil.)