Modifierad wedge-test
Wedgetest, eller s.k. kilfläkprov, är ett utmärkt sätt att snabbt få en uppfattning om en limfog har förutsättningar att hålla. Men det finns alternativ.
En läsare frågar:
Wedgetest (ASTM D 3762-79), eller s.k. kilfläkprov, är ett utmärkt sätt att snabbt få en uppfattning om en limfog har förutsättningar att hålla. Kilfläkprovet utför man ju normalt på 3 millimeter tjocka remsor av aluminium som limmats samman. Kilen som sedan pressar in sedan limmet har härdat är 3 millimeter tjock. Ibland har man helt andra material som man skulle vilja utnyttja tekniken på. Det kan t ex vara styvt glas eller tunnplåt. Då fungerar inte det vanliga kilfläkprovet. Finns det några liknande metoder?
Åke Dolk svarar:
Kilfläkprovet ger ju inga siffervärden på fogens hållfasthet. Det är ett jämförande prov mellan olika lim och ytbehandlingar, - d v s man ser vilket som håller bäst.
Avgörande för livslängden är den samtidiga påkänningen av last, temperatur och användningsmiljö (synergi). Detta uppnår man ju snabbt med kilfläkprov, utan någon dyr utrustning.
Synergin är det viktiga i sammanhanget. Nedan följer några exempel på andra
utföranden:
- Har man tunna material man vill prova kan man kanske limma förstyvande remsor på baksidan av dessa. Kilen pressas ju in i centrum, så belastningen mellan provmaterial och förstyvningarna blir förhållandevis låg. Lämpligt kan vara att limma förstyvningarna med samma lim som det man vill prova.
- Ett annat sätt är att knäcka en hattprofil av det tunna materialet och förse det med ett gängat inlägg. Som motstående material väljs ett styvt material, som man vet är limbart med det aktuella limmet. Med hjälp av en skruv skapar man sedan belastningen.
- Vill man prova på tjockare materil kan spänningen skapas med skruvar i bitarnas ändar. På liknande sätt har mindre bitar av olika material limmats på styvt glas. Bitarna har i ena änden försetts med ett gängat hål, för att med hjälp av en skruv, skapa en lämplig belastning.