Bättre vidhäftning polyester/metall
Att vidhäftningen mellan omättad polyester och metallunderlag, till exempel rostfritt stål och kopparlegeringar, inte är speciellt bra får betraktas som allmänt känt. I Mölndal har det lilla utvecklingsföretaget HH-produkter tagit fram en metod för ytbehandling av metallytan som ger en mycket bättre vidhäftning.
HH-produkter ägs och drivs av Hans Magnusson. Idag är han pensionär men han har tidigare varit verksam på Ericsson Microwave i Mölndal.
- Där var jag ansvarig för komposittillverkningen. Framförallt tillverkade vi antenner för radarändamål. Jag upptäckte då att det fanns en hel del problem kring att få plasten att fästa mot metall. På senare år har jag själv jobbat runt den här problematiken och till exempel sett flera fall av roderhaverier på segelbåtar där bussningar helt enkelt släppt, säger Magnusson och fortsätter:
-Jag hade en idé från Ericssontiden som jag jobbat vidare med och utvecklat.
Metoden, som kallas Adotin, ger en väldigt bra vidhäftning mellan polyester och metaller som rostfria, syrafasta stål och koppar och kopparlegeringar.
- Metoden ökar vidhäftningen ca fem till sex gånger och det har jag verifierat i min egen dragprovningsanläggning. Det som främst intresserat mig i utvecklingsarbetet är möjligheten att undvika haverier i båtar, men metoden kan användas i alla applikationer där omättad polyester och metall kombineras.
Tekniskt går metoden ut på att man påför ett mikrokristalliniskt tenn på metallytan. Kristallstrukturen ”absorberar” monomeren i polyestern och detta blir mycket gynnsamt när plasten härdat. Tennets struktur blir tredimensionell och fungerar som hullingar. Skjuvhållfastheten blir ca 600 % bättre jämfört med den vanliga lösningen, att metalldelen rengörs med aceton innan överplastning.
- Metoden är en elektrolytisk metod och som strömkälla används ett 12 voltsbatteri. Man kan då använda båtens eller bilens batteri, eller en bärbar strömkälla, till exempel starthjälpsaggregat. En batteriladdare går också bra om man har tillgång till nätspänning. Man använder en speciell elektrod som doppas i en elektrolyt och sedan för på ytan som ska behandlas. Elektrolyten består huvudsakligen av citronsyra och är alltså helt ofarlig. Behandlingen kan enkelt göras ute på fältet så man är inte bunden till någon verkstad eller så. Man kan hålla till på exempelvis en uppställningsplats för båtar, vilket jag då själv gjort ett antal gånger, säger Magnusson och fortsätter:
- Metoden är väldigt enkel att använda. Man borstar i princip på beläggningen och det handlar om mycket tunna skikt. Det tar bara några minuter att applicera. Jag har gjort så att jag lagt samman allt som behövs i satser. I den lilla satsen ingår allt som behövs, utom strömkälla. Sedan har jag en liten mer utvecklad variant också där det ingår en nätansluten strömkälla.
Den här metoden borde ju vara intressant inte bara för reparationsändamål, utan också för de som tillverkar produkter, exempelvis båtar?
- Det stämmer. Främst vänder jag mig till båtbyggare, men också till privatpersoner som vill göra reparationer. Det handlar inte om så många tusenlappar och man kan absolut tänka sig att exempelvis en båtklubb har en utrustning som medlemmarna sedan kan använda. Sedan finns det ju tillverkare av husvagnar, husbilar, andra typer av fordon samt tankar och cisterner också som skulle kunna ha nytta av den här metoden, konstaterar Hans Magnusson och tillägger att han efter tre års utvecklingsarbete nu står i begrepp att presentera produkten på allvar för båtbyggare och andra ”professionella” potentiella kunder.
Av Peter Olofsson