Lönsamhetsanalys av produktionsförbättringar
Lönsamhet är naturligtvis intressant för alla från ägarna och neråt i ett industriföretag. Frågan är hur olika produktionstekniska förbättringar faktiskt påverkar ekonomin i företaget. De flesta som genomför t.ex. Lean-program gör det med en förhoppning om att det ska bli lönsamt på sikt, men hur många vet egentligen vad enskilda förbättringar, som SMED, 5S, flödesorientering och så vidare, leder till i ekonomiska termer?
PPA- (Productivity Potential Assessment) studierna har visat att det finns en stor produktivitetspotential i svenska verkstadsföretag. Frågan är vad denna potential betyder för det som verkligen är väsentligt för företaget; det ekonomiska resultatet. Att vara lönsamt är förmodligen det främsta målet för de flesta företag. Lönsamhet nås genom att ha en god vinstmarginal och samtidigt en hög kapitalomsättningshastighet enligt den klassiska DuPont-modellen (Se figur). Vinstmarginal är intäkt minus kostnader dividerat med omsättning och omsättning dividerat med totalt bundet kapital blir omsättningshastigheten. Kostnader bryts ner i olika poster i företagens fördelningsmodeller; till exempel tillverkningskostnader såsom direkt lön, direkt material och diverse omkostnader. Kapitalet är bundet i byggnader, maskiner, material och så vidare. Så här långt är det inga konstigheter utan tvärtom klassisk företagsekonomi. Problemen uppkommer när kostnader ska allokeras till enskilda produkter, avsnitt eller batcher i produktionen. Aktivitetsbaserade kostnadsmodeller (ABC) används i viss utsträckning för att fördela omkostnader på ett mer rättvisande sätt, men fortfarande är traditionella fördelningsmodeller vanliga. Idén med ABC kalkyler är att koppla varje aktivitet som utförs i ett produktionssystem till en resurs (maskin, människa, IT-lösning etc.). Dessa resursers kostnad kan sedan beskrivas med en kostnadsdrivare, dvs. SEK/h (lön), SEK/KWh (energikostnad), % (räntekostnader) osv. Vad ABC kalkylen inte redovisar är hur väldesignad aktiviteten är, hur resursutnyttjandet är fördelat, vilket kvalitetsutfall som resurserna generar. För att ta reda på det måste de finansiella mätetalen kopplas samman med icke-finansiella produktionstekniska mätetal. Ett enkelt sätt att göra detta på är att beskriva aktivitetens utformning och resursernas utnyttjande med genom följande produktivitetsformel:
Produktivitet = M × P × U × K
Där M är den ideala Metod som används uttryckt som ett produktivitetsmått (till exempel antal produkter per tidsenhet). Prestation (P) är den hastighet som arbetet utförs på i förhållande till den ideala tiden, där 100% är normal hastighet. Normalhastighet definieras av en MTM-metod (Nordiska MTM-föreningen, www.nordiskproduktivitet.com ). Utnyttjandegraden (U) är den andel av den planerade arbetstiden i procent som den överrenskomna metoden används och produktionen levererar enligt plan. Slutligen är K kvalitetsutfallet, dvs. andelen kvalitetsgodkända produkter av totalt producerade.
Baserat på ovan nämnda metoder och analyser görs ett paket (modell) som visar både nuläge hur framtida produktionstekniska förbättringar eventuellt ger ökad lönsamhet hos det analyserade företaget.
Metodiken baseras på en DuPont modell där kostnader och kapital är fördelade på olika systemnivåer. Kostnader och kapital hämtas från företagets interna redovisning i resultaträkning respektive balansräkning. Vidare analyseras organisationen och olika arbetsuppgifter och roller identifieras för de olika systemdelarna. Resurser i form av personal allokeras sedan till respektive aktivitet. Detta görs i en separat matris, vilken kan bli tämligen komplex om samma personer har flera arbetsuppgifter och om det förekommer olika skiftsformer.
Indata till modellen samlas in under fyra dagars analys av en fabrik utfört av två personer. Först genomförs en PPA-studie som ger en allmän analys av företagets produktion och produktionsteknik och potentialen i att öka utnyttjandegraden. PPA-studien innefattar frekvensstudie av två utvalda avsnitt. Avsnitten är valda av företaget för att ge en representativ bild av verksamheten. Helst ska nuvarande flaskhals eller det som kommer att bli flaskhals väljas. Dag två och tre ägnas åt metodstudier för att bestämma nuvarande M-värde. Detta görs med hjälp av SAM-metoden (Nordiska MTM-föreningen, www.nordiskproduktivitet.com ). Den normtid som beräknas med SAM jämförs med den klockade tiden för de analyserade operationerna och på det sättet bestäms P-värdet. Kvalitetsutfallet fås av företaget i form av andel kassationer. Under den sista analysdagen gås företagets ekonomi igenom. Merparten av dagen åtgår att allokera kostnader och kapital till de avsnitt som har analyserats under de föregående dagarna. Baserat på de analyserade avsnitten kan sedan generella antagande göras, vilket möjliggör en simulering av liknande tillverkningsavsnitt som finns i fabriken.
Första tillämpningen av lönsamhetsanalysen är inom elektronikindustrin. I ett projekt finansierat av SSF/ProViking studeras ett antal elektroniktillverkare. Det är en fördel att börja i denna industri eftersom de flesta fabriker är relativt lika, då produktionstekniken i sig är standardiserad. Alla tillverkare har ytmonteringsliner och efterföljande manuella avsnitt, vilket även medför att de produktionstekniska förbättringsmöjligheterna blir likartade. Metodiken som används är dock generell och så småningom kommer fler industrigrenar omfattas av studierna.
Av Peter Almström och Robin Sundkvist
Peter Almström och Robin Sundkvist är forskare vid institutionen för Material och tillverkningsteknik vid Chalmers tekniska högskola. Mer information om PPA-metoden finns www.ppaonline.se .